Dödligt pip!
M gick steget bakom mej och jag ångrade som vanligt att jag inte tagit med mej en klubba att veva med framför mej. Det finns ju både orm och andra otäcka djur.
Plötsligt hörde jag det! Ett pipande som till den milda grad påminde om en sån där pipleksak man köper till en hund typ. Jag trodde att det var M som hittat en leksak och gick och klämde på den.
Sedan insåg vi. Hon hade trampat på en liten mus som nu skrek av plåga.
Men jösses, sa jag, som inte är någon djurvän av hög rang, vi måste ju ha ihjäl den skrikande lilla varelsen.
Vi var överens och letade, skriken fortsatte en stund, sedan avtog de mer och mer.
Liksom ett batteri som dör.
Sen blev det tyst.
Då började jag att skratta hysteriskt. De andra hängde på. Musdödaren blev namnet för dagen.
Jag kunde inte ens titta på M utan att börja att gapskratta.
Och "dödskampen" fortsatte på FB när vi kom hem.
I kväll är det dax igen.
Syster, du kan ju alltid ringa M om ni får tillbaka ohyran på altanen. Hon kan komma och stampa och klampa lite!