En lite blåsa...
Jag bara: Men EN LITEN BLÅSA!!!
Jag gick på fest med bruten arm för tusan.
Innan jag visste att den var bruten.
Men jag har fått äta upp det.
Jag tycker faktiskt lite synd om honom nu.
Det är liksom inte bara en blåsa längre.
Hela munnen är full.
Han har inte ätit på flera dagar.
Naturligtvis var det ju sådan tur att vår vanliga vårdcentral just i dag har stängt.
Fick ringa en annan.
Som absolut inte ville träffa honom.
Skrev i stället ut ett recept som skulle finnas efter lunch på apoteket.
Sonen åkte dit vid 14.
Inte tusan fanns det nåt recept.
Han fick åka tillbaka nu i kväll och nu fungerade det!
Men nån mat vill han inte ha.
Så jag svälter väl jag också då.
Lika trist att laga mat till sig själv när jag inte är ensam som att laga mat till sig själv när jag är ensam.
Vilket fredagsmys va?
Skittråkigt!
